Terminen avslutades med bokläsning, vilket innebär att jag fick anledning att läsa boken ”Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi” av Åsa Hirsh på nytt. Den här gången ska läsningen av boken ligga till grund för att jag ska leda ett lärarteam i ett antal kollegiala samtal under VT. Det ska bli spännande och lärorikt! 

Det som är särskilt bra med den här boken är att det är elevernas röster som får ta stor plats och förhoppningsvis vägleda såväl lärare som rektorer. Att läraren ska vara kompetent inom sitt ämne är en självklarhet, men det räcker inte. Lärare behöver också bygga goda relationer med sina elever, vilket frambringas genom att se varje elev som medskapare i undervisningen och i sitt eget lärande, lyssna in eleverna och erbjuda meningsfull undervisning där de ges möjlighet till inflytande och påverkan i trygga lärmiljöer. 

Boken berör olika teman, bland annat om hur lärare kan balansera det komplexa uppdraget, differentiera sin undervisning utifrån olika behov och göra undervisningen rolig, intressant och hanterbar. Hirsh lyfter fram lärarens viktiga förmåga att skapa variation i undervisningen och få till den där viktiga verklighetsanknytningen som motiverar och ökar lusten att lära. Ytterligare en viktig sak som lyfts fram i boken är hur vi kan hitta vägar att komma bort från den ”bedömningshysteri” som våra barn och unga upplever i skolan. Det finns, som det framgår i intervjuerna, för lite tid för att få in elevernas intressen, lära på djupet, och uppleva sidospår – dvs. kreativa inslag och bildning när allt ska ”pressas in”.

Vi behöver prata mycket mer med barn och unga om hur berikande och meningsfull de tycker att undervisningen är och lyssna in deras förslag och önskemål. När ALLA känner meningsfullhet och glädje över att vara i skolan då har vi lyckats!