Terminen avslutades med bokläsning, vilket innebär att jag åter igen fick anledning att läsa boken Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi av Åsa Hirsh. Den här gången ska läsningen av boken inte bara ligga till grund för min egen undervisningsutveckling utan även för kollegornas. Mitt uppdrag är att leda ett lärarteam i ett antal kollegiala samtal med utgångspunkt i boken under VT. Det blir spännande och lärorikt…
Det som är särskilt bra med den här boken är att det är elevernas röster som är i fokus. Att läraren ska vara kompetent inom sitt ämne är en självklarhet, men det räcker inte. Lärare behöver också bygga goda relationer med sina elever, vilket frambringas genom att se varje elev som medskapare i undervisningen och i sitt eget lärande, lyssna in eleverna och erbjuda meningsfull undervisning där de ges möjlighet till inflytande och påverkan i trygga lärmiljöer.
Boken berör olika teman, bland annat om hur lärare kan balansera det komplexa uppdraget, differentiera sin undervisning utifrån olika behov och göra undervisningen rolig, intressant och hanterbar. Hirsh lyfter i synnerhet fram lärarens viktiga förmåga att skapa variation i undervisningen och få till den där viktiga verklighetsanknytningen (lärande för hållbar utveckling) som motiverar och ökar lusten att lära. Ytterligare en viktig sak som lyfts fram i boken är hur vi kan hitta vägar att komma bort från den ”bedömningshysteri” som våra barn och unga upplever i skolan. Det finns, som det framgår i intervjuerna med elever, för lite tid att få in deras intressen, lära på ”djupet”, och uppleva sidospår – dvs. kreativa inslag och bildning när allt ska ”pressas in”. Vi behöver prata mycket mer med barn och unga om hur berikande och meningsfull de tycker att undervisningen är och lyssna in deras förslag och önskemål. När ALLA känner meningsfullhet och glädje över att vara i skolan då har vi lyckats!