”Att leda handlar om att bygga broar” – Strategier för en likvärdig skola

Enligt Dylan Wiliams, professor emeritus, är skolledarens viktigaste uppgift att förbättra sina medarbetares arbetsprestationer. I boken Att leda lärares lärande – formativ bedömning för skolledare lyfter han, med koppling till en sägen, fram en viktig och tänkvärd metafor för ledarskap i skolan; att leda handlar om att bygga broar. Jag instämmer. Att leda framgångsrikt i skolan handlar dels om att få medarbetare att förstå och tro på den gemensamma visionen och dels om att skapa goda förutsättningar för samarbete och ge stöd i arbetslagens arbete för att uppnå målen. Dessutom handlar det om att identifiera och synliggöra medarbetares olika kompetenser och våga utmana dessa så att de kommer till bäst ”nytta” i organisationen.

Att organisera för skolframgång, vilket detta inlägg handlar om, kräver ett tydligt ledarskap och ordning och reda i organisationen. Jag använder mig av pågående skolutvecklingsarbete i Trelleborgs kommun, som ett konkret exempel; se länk. Arbetet är en del av bildningsförvaltningens vision om att Trelleborg ska ha 9 000 stolta barn och elever. En strategi för att nå målet är att skapa inkluderande lärmiljöer där olika är normen och där samverkan mellan skolan, arbetslivet och omvärlden är centralt. Ytterligare en viktig aspekt är att stärka och utveckla barns och elevers kommunikativa förmåga och digitala kompetens. Jag använder mig av exemplet för att synliggöra en del av forskningsanknytningen i det systematiska utvecklingsarbetet.

Forskningsanknuten kompetensutveckling för att stärka förändringsledning

Som en del i mitt försteläraruppdrag, ingår jag i utvecklingsteamet, som organiserar, genomför och följer upp dessa kompetensutvecklingsinsatser för skolledare, utvecklingsledare, bland annat förstelärare och processledare och studie- och yrkesvägledare i kommunen. Den forskningsanknutna kompetensutvecklingen syftar till att berika och stödja det systematiska kvalitetsarbetet; från förskola till vuxenutbildning. Tanken är att organisera för likvärdig utbildning där alla skolledare och medarbetare som ambassadörer samverkar för att skapa goda förutsättningar för alla barn, elever och studerandes lärande. Det handlar om inkluderande lärmiljöer där de ges möjlighet att nå sin fulla potential genom delaktighet, inkludering och medskapande. En nyckelfunktion, vilket Jarl, Blossing och Andersson lyfter fram i boken Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola, är samförstånd och samordning i organisationen. I boken presenteras hur framgångsrika respektive mindre framgångsrika skolor organiserar sitt arbete. Det som kännetecknar framgångsrika skolor är bland annat gemensamma regler, normer och förhållningssätt, exempelvis att lärmiljöer och undervisning ska anpassas utifrån barnens och elevernas behov och förutsättningar och inte tvärtom. I mindre framgångsrika skolor är normen ”stängda dörrar” och bakom dörrarna sköter var och en lärare sin egen undervisning och utvecklar sitt eget arbetssätt; således ”kör sitt eget race”. Eleverna får därför knäcka många ”koder” för att utbildningen ska bli tillgänglig. För somliga blir den aldrig tillgänglig eftersom det sker för många ”krockar” gällande både att samspela med lärare och att förstå meningen med arbetet i skolan. De som har det allra svårast är elever som har någon form av funktionsnedsättning. ”Dubbla budskap” och oklarheter kan leda till sämre resultat skriver Blossing, Jarl och Andersson. Jag vill tillägga, att förutom sämre kunskapsresultat, försämras också deras välmående i skolan.

Ett gemensamt ansvar för skolans utveckling – Tydligt ledarskap och kollegialt lärande

I mitt uppdrag som förstelärare och speciallärare arbetar jag engagerat för att tillsammans med kollegor förändra den traditionella synen på hur lärmiljöer och undervisning ska organiseras. För att lyckas göra en synvända krävs ett gemensamt ansvar för hela skolans arbete. På de mindre framgångsrika skolorna, som presenteras i boken, lyser samarbete och gemensamt ansvarstagande för elevernas lärande med sin frånvaro medan i de framgångsrika skolorna samarbetar lärare och ger stöd åt varandras arbete. Det finns ett tydligt ledarskap och en stödjande ledningskultur där ledare kommunicerar vision, mål och strategier till medarbetare och inkluderar medarbetarna i skolutvecklingsarbetet i de framgångsrika skolorna. Vidare inbjuder ledare till dialog och tar till vara på medarbetarnas tankar och idéer för att skapa delaktighet och medskapande. Framgångsrika ledare informerar inte bara om målet utan kommunicerar det genom att ge medarbetare möjlighet att samarbeta och bygga upp en berikande delakultur; således organiserar för att lärare systematiskt ska samarbeta med fokus på att förbättra och utveckla lärmiljöer och undervisning. I boken synliggörs lärarnas främsta uppgift, vilket är att sätta elevernas lärande i fokus och samarbeta för att se och uppmärksamma alla barn och elever och ge dem de verktyg som behövs för att utvecklas optimalt. En ledares främsta uppgift är att skapa goda förutsättningar för medarbetare att göra det bästa möjliga.

Nationell och internationell skolforskning pekar på samma sak; att kollegialt lärande är en framgångsfaktor för skolutveckling. På de framgångsrika skolorna leder öppenheten och samarbetet till en spridning av idéer och en likartad utformning av undervisningen. Lärarna, med stöd av utvecklingsledare, arbetar med att undersöka, analysera och förbättra lektionsrutiner i syfte att göra dem mer enhetliga. Jarl, Blossing och Andersson förmedlar att det är lätt att förstå att det är utvecklande för eleverna att få ingå i ett sådant samspel med sina lärare, att möta det i alla ämnen och under hela veckans lektioner. Det är ett sådant perspektiv vi strävar efter att uppnå med utvecklingsarbetet i Trelleborg, det vill säga att skolledare och medarbetare arbetar tillsammans för att åstadkomma inkluderande lärmiljöer där olika är normen och där skolor arbetar utifrån samma riktlinjer; skapar en bred vägledning genom samverkan mellan skola, arbetsliv och omvärld, stärker språkutvecklingen och digital kompetens.

Lärande gemenskap ger nya möjligheter

En strategi i vårt utvecklingsarbete är att respektive skola skapar en lokal handlingsplan och organiserar för kollegialt lärande med start hösten 2018. Kopplingen till den gemensamma visionen och gemensamma riktlinjer förenar alla förskolor och skolor, vilket på sikt ska stärka likvärdigheten. Skolledaren tillsammans med förstelärare eller processledare har ett ansvar att leda och driva processerna tillsammans med medarbetare; genom ett så kallat förändringsledarskap. Förändring av normer och arbetssätt sker genom tydligt ledarskap och praktisk handling; det visar sig i skolledarnas och medarbetarnas samspel och bildar en helhet. Att organisera för en likvärdig skola är ett komplext uppdrag, vilket ställer krav på att vi tillsammans vågar utmana ”det som sitter i väggarna” och vågar tänka nytt gällande ledarskap, organisering av lärmiljöer och arbetssätt för att skapa goda förutsättningar för ALLA barns och elevers lärande och utveckling. I en professionell skola lämnas inte lärare ensamma att sköta hela uppdraget på egen hand. De ges istället möjlighet att ingå i en lärande gemenskap, exempelvis genom kollegialt lärande som organiseras väl för att leda till ett önskvärt resultat.

Hur får vi lärare att vilja utvecklas för elevernas bästa?

Inledningsvis berättade jag om metaforen att leda handlar om att bygga broar, som betonar ledarens viktiga roll för att få medarbetare att växa (dynamiskt mindset) och vilja prestera bättre för barnens och elevernas bästa (bra ska bli bättre). Berättelsen handlar om en jätte som på sin väg genom landet med sin armé kommer till en bred ravin. I botten av ravinen flyter en flod som är för djup för soldaterna att vada över och i floden ligger det så tätt med klippblock att soldaterna inte kan använda de små båtar som de tagit med sig. Efter viss diskussion bestämmer sig jätten för att han ska lägga sig raklång över ravinen så att soldaterna kan gå över till andra sidan på hans rygg. När han lägger sig ner säger han ‘att leda handlar om att bygga broar’. 

Att organisera, genomföra och följa upp utbildning för skolledare och utvecklingsledare i kommunen kräver ett långsiktigt fokus samtidigt som det finns förståelse för det kortsiktiga perspektivet. Det är dock viktigt att vi i organisationen inte bara prioriterar det som brådskar och därmed går miste om det som är viktigast. En av mina fantastiska kollegor i utvecklingsteamet, Catrine Öhman, har sammanfattat det väl; Det är viktigt att vi har broar mellan oss i kommunen, och kan hitta ett samarbete mellan skolorna för att det ska bli en fungerande strategi i hela kommunen (Trelleborgs barn ska få samma möjligheter till drömmar – Trelleborgs Allehanda)

Jarl, Blossing och Andersson ger några rekommendationer i slutet av boken som dels riktar sig till skolhuvudmän och dels till rektorer och lärare. Bland annat handlar det om att skapa goda förutsättningar, genom hela styrkekedjan, för kommunikation och samarbete i det dagliga arbetet i syfte att omsätta organisationens mål i praktiken. Vidare betonas vikten av att skapa incitament för skolledare och medarbetare att stanna länge på en skola för att bli en del av en miljö som frambringar samarbete och tillit.

En skola för alla där olika är normen – Utvecklingsteamet medverkar i SSA Rikskonferens för att inspirera!

Lyssna på docent Ulf Blossing som talar om hur skolor kan organisera för framgång.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *