Konsten att inte ge upp…

Det finns tre förutsättningar för att uppnå någonting meningsfullt. Den första är hårt arbete, den andra uthållighet och den tredje sunt förnuft.

– Thomas Edison

När jag läste boken Hjärna, Gener & Jävlar Anamma av Torkel Klingberg fastnade jag i synnerhet för kapitel åtta som heter Grit och jävlar anamma. Redan i samband med rubriken tänkte jag på Angela Duckworths forskning om begreppet “grit”. Jag har sedan 2013, då jag första gången såg hennes klipp på TED, längtat efter att få läsa en hel bok i ämnet. Nu finns den tillgänglig och heter Grit: Konsten att inte ge upp.

Hur mycket jävlar anamma har du?

I kapitel åtta i Klingbergs bok berättar han om grit: en persons förmåga att hålla fast vid långsiktiga mål, trots tillfälliga motgångar. En förändrad aspekt av motivation presenteras: kämpa i motgångar, trots att det inte är roligt. Klingberg är något på spåren när han skriver att “grit” skulle kunna förklara varför barn lär sig i olika takt. I boken kan man testa sig själv. Hur många “gritpoäng” får du? Alla har “grit”, men frågan är i vilken grad? Under läsningens gång flyttade jag fokus från alla undersökningar som gjorts gällande elevers “grit” och började fundera på hur det ligger till med lärares “grit”. Duckworth lyfter fram att intresse (inre motivation), passion och driv hänger samman med “grit”. (Det räcker dock inte med intresse.) Klingberg skriver: Du kan visa intresse för motion genom att köpa ett gymkort eller ett par nya joggingskor, men det krävs också lite jävlar anamma för att verkligen komma igång och sedan också fortsätta med träningen. Jag är en person med mycket “grit”, men inte i alla sammanhang, vilket tack och lov Duckworth bekräftar och Klingberg lyfter fram. Känslan av att något har ett meningsfullt syfte krävs också för att man ska ta fram sin inneboende “grit”. 

Kan vi träna upp “grit”?

Frågan är en utmaning för framtida forskare att undersöka, men Duckworth betonar några faktorer som spelar stor roll för inlärning, resultat och framgång och de är: intresse (inre motivation), rätt sorts träning, dvs djupträning (för att förbättra sig måste man göra något svårt och vara beredd på att ofta göra fel), tydligt mål och hopp (tron på att man kan förbättra sig och tron på att övning och träning kan ge effekt). Klingberg refererar också till Carol Dwecks forskning om mindset gällande respons/återkoppling. Barn som får lära sig vikten av att misslyckas, eller som får höra att de borde försöka prestera bättre, förbättras alltså mer. Kravlöshet gynnar absolut inte barn och elevers lärande! Likaså är det med lärares professionella lärande.

Jag sträckläste Klingbergs bok med glädje och efter en stunds eftertanke kom jag på att det var precis likadant när jag läste Den lärande hjärnan och Den översvämmade hjärnan. 🙂 Det är så viktigt att lärare lyfter in forskning om hjärnan och lärandet i undervisningen. Jag gör det bland annat i samband med undervisning i lärstrategier.