Förändring och hållbarhet i ett framtidsinriktat skolutvecklingsarbete lyfter frågor som exempelvis: Vad innebär det att anta utmaningen att leda framtidens skola i hållbar riktning? Hur kan ett förändrat pedagogiskt ledarskap möjliggöra för kollegialt lärande som utmanar och transformerar vanor i syfte att bygga professionella lärande gemenskaper som stärker undervisning och hållbart lärande och utveckling? (Glawe, M. & Selander, S. (2021) Innovativ design för lärande).

I boken ”Skolutveckling för hållbart lärande – teoretiska och praktiska perspektiv” (2022) av Christian Lundahl, Larissa Mickwitz och Pia Skott undersöker forskare tillsammans med skolledare, lärare och elevhälsa skolutveckling för hållbart lärande inom ramen för ett forsknings- och utvecklingsprojekt. Det handlar bland annat om att gå på djupet kring det som kallas ”the whole school approach”, dvs. att se till hela skolans verksamhet och behov i skolutvecklingsarbetet, där också elevhälsan inkluderas i processerna (Del 1 Skolutveckling – framväxt och teori). En central utgångspunkt i hållbart skolutvecklingsarbete handlar nämligen om att se till elevens hela lärande situation där välbefinnande, kunskap, kompetens och bildning står i centrum (Lundahl m.fl. 2022; Glawe & Selander, 2021). Det är således inte bara innehållet och strategier i undervisningen som behöver utmanas och utvecklas, utan även sättet att inrama och arbeta med skolutveckling så att den blir hållbar – att den tillfredställer dagens behov utan att äventyra framtidens (Lundahl m.fl. 2022). I bokens exempel utforskas hur förändringar i undervisningen kan reducera stress och göra att kunskaperna och eleverna (som är högpresterande) blir mer hållbara. Det är inte överraskande att läsa om hur ett stort betygsfokus låg till grund för den ohälsosamma stress som utvecklats i skolan. I boken lyfts också lärarnas perspektiv – den ökade stressen som får konsekvenser för elevernas lärande och utveckling.

Innovativt förhållningssätt öppnar nya möjligheter

Det innovativa förhållningssättet som inramar projektet utmanar gamla föreställningar och skapar motstånd, men öppnar samtidigt upp för pågående, innovativa och samskapande designprocesser med eleverna som aktiva medskapare. Ett sådant arbete innebär att lärare, skolledare och elevhälsa tar ett gemensamt ansvar för såväl kunskapsuppdraget som demokratiuppdraget (Läs Selander & Glawe, 2021). Med andra ord; så handlar det om att se till elevens hela lärandesituation där både välbefinnande och bildning står i centrum, men också om att engagera hela skolan i ett multiprofessionellt utvecklingsarbete (Läs Lundahl m.fl. 2022).

Lundahl med flera lyfter fram fyra kärnstrategier för att uppnå, den enligt forskaren David Hopkins, högsta graden av skolutveckling: Personifierat lärande – elever som designers av sitt eget lärande och utveckling professionaliserad undervisning – kollegialt lärande och multiprofessionellt samskapande, dvs. lärare m.fl. lär sig mer om vad olika elever behöver för att kunna lära. Det innebär att utveckla ett innovativt förhållningssätt i syfte att utforska olika pedagogiska strategier för att kunna göra undervisningen tillgänglig för alla elever. Intelligent ansvarighet – lärare tar ett gemensamt ansvar för att utveckla undervisnings- och bedömningspraktiker som kopplas till skolans balanserade mål. Nätverk och samarbete – handlar om hur skolan kan skala upp (stimulera och sprida) innovativa undervisningsexempel. Det kan beröra såväl samarbete inom den egna skolan som samarbete mellan olika skolor. Skolledare behöver då ta ett större ansvar än bara för den enskilda skolan. De blir ledare i och för det goda samhället (Lundahl m.fl. 2022, s. 51). Det här summerar Lundahl med flera som väsentliga aspekter i arbetet med skolutveckling för hållbart lärande. Vi befinner oss således i en brytningstid inom skolutveckling som berör innovativa förhållningssätt. Det har skett en förskjutning där frågor om skolors syfte och om att se hälsa och lärande som sammanflätade börjar ersätta ett snävare fokus på mätbara resultat. Lärande och hälsa går hand i hand. Det här kan bidra till att föra specialpedagogiken nära allmänpedagogiken och inrama själva idén om ”en skola för alla” på ett nytt sätt. Det innovativa förhållningssättet handlar om att gemensamt (jfr. multiprofessionellt utvecklingsarbete) utveckla nya ramar för tänkandet, liksom nya rutiner för hur undervisning kan designas (Glawe & Selander, 2021). Det handlar således om ett omdefinierat ledarskap för skolan, som särskilt tar tillvara på lärares utvecklade arbetsformer och framgångsrika problemlösningar i mötet med eleverna, för att kunna växla upp dem i fler klassrum (Håkansson, J. & Sundberg, D. (2018) Utmärkt skolutveckling, s. 52).

Den svåra konsten att förena skolans dubbla uppdrag till en helhet

I Skolutveckling för hållbart lärande riktas ljuset mot skolans dubbla uppdrag som behöver balanseras. Med en holistisk ansats på skolutveckling blir det väsentligt att ta hänsyn till skolans gemensamma målsättningar och skolans samtliga professioner. Under lång tid har det uppmuntrats till gemensamt arbete kring alla delar av läroplanen, men det har varit lättare sagt än gjort. Förändringsarbetet inrymmer en hel del komplexa utmaningar, vilket Lundahl med flera tar upp i boken. Det multiprofessionella samarbetet förutsätter att synen på elevhälsans arbete förändras från att vara en sidoverksamhet som kopplas in när svårigheter uppstår till att bli en del av ett större elevhälsoarbete med start i undervisningens kärna (Lundahl m.fl. 2022, s. 53). Bäst i klassen blir den skolledare som genom ett delat ledarskap kan leda, samordna och koppla ihop det pedagogiska arbetet med det hälsofrämjande arbetet utifrån ett långsiktigt och hållbart perspektiv. I ett sådant komplext utvecklingsarbete har exempelvis förstelärare eller processledare en nyckelroll. Bokens konkreta exempel skildrar hur ett sådant arbete kan gå till i praktiken. Det är intressant att ta del av hur det professionella lärandet och det dynamiska samskapandet växer fram över tid. Det är även intressant att se hur teori och praktik kan berika ömsesidigt – hur samverkan mellan forskare och skolans personal leder till ett professionellt lärande och professionella lärandegemenskaper med fokus på att förbättra elevernas lärande och hälsa i hållbar riktning. Vill man arbeta med skolutveckling för ett hållbart lärande behöver man således fundera över såväl helheter som delar. Det gäller att tänka i olika skalor samtidigt och att på riktigt omfamna hur hela skolans utvecklingsarbete hänger samman, hitta sin viktiga roll i detta sammanhang och vara beredd på att ständigt vara i rörelse tillsammans med andra.