Det är ofta jobbigt att kliva ur sin ‘bekvämlighetszon’. Som barn och som elev, som lärare och som människa. Ändå måste vi göra det för att utvecklas och för att lära. – Anna Kaya

 

I samband med Läslyftet och kollegialt lärande formar lärare undervisning för att möta nyanlända elevers behov. Jag handleder lärare som bland annat möter nyanlända ungdomar, därför arbetar vi utifrån modulen Grundläggande litteracitet för nyanlända ungdomar som ger oss vetenskapligt stöd under processen. I detta sammanhang vill jag lyfta fram och rekommendera boken Att undervisa nyanlända – Metoder, reflektioner och erfarenheter av Anna Kaya. Utifrån 16 framgångsfaktorer redogör Kaya för teorier, metoder och inspirationskällor samt hur hon anpassat undervisningen till de nyanländas behov.

Varje kapitel avslutas med reflektionsfrågor, vilket är jättebra! Följande frågor passar utmärkt att ställa under våra handledningsträffar:

  • Har du funderat över vad du skulle behöver förändra och utveckla för att dina elever ska få en bättre undervisning och utbildning? (fokus på egen professionell utveckling)
  • Vad innebär språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för dig? (vårt gemensamma utvecklingsarbete) Vilka konkreta exempel i din undervisning vill du dela med dig av?
  • Om du skulle observera en kollegas undervisning, vad i undervisningen och i klassrumsituationen skulle du kunna använda som bevis på att kollegan undervisar språk- och kunskapsutvecklande?
  • Hur gör du för att ta reda på dina elevers språkkunskaper och hur påverkar det planeringen och genomförandet av undervisningen? Hur planerar du för alla elever där exempelvis en del kan avkoda och andra inte?
  • På vilket sätt och i vilken utsträckning använder vi mediateket som resurs i undervisningen?
  • Hur kan du skapa tankemässigt utmanande uppgifter på en språkligt enkel nivå?
  • Hur tar vi till vara på modersmålet som resurs i undervisningen?

Boken ger värdefull inspiration för lärare som undervisar nyanlända elever och ett viktigt budskap förmedlas, vilket är inkluderingstanken. Rätt förhållningssätt är ett måste för att undvika att skapa en “vi och dom” känsla. Inom arbetslag behövs en gemensam förståelseprocess kring centrala begrepp, exempelvis vad inkludering står för (gemensamt yrkesspråk). Kaya refererar till Timperley, som menar att vi behöver förändra undervisning på djupet om vi ska lösa pedagogiska problem.

Kayas avslutande ord i boken är något som bör synliggöras på alla nivåer: Det är ofta jobbigt att kliva ur sin ‘bekvämlighetszon’. Som barn och som elev, som lärare och som människa. Ändå måste vi göra det för att utvecklas och för att lära.