Denna ljuvliga lördag utforskar jag UNESCOS rapport ”Guidance for generative AI in education and research” som handlar om hur vi kan hantera GenAI inom utbildning och forskning. Läsningen väcker många frågor om hur vi designar framtidens utbildning. Det är inte helt oväntat mycket som behöver omprövas när det kommer till utbildning och GenAI – varför, vad och hur vi lär oss… Vi utmanas således att ompröva våra etablerade sanningar om kunskap och mänskligt lärande. Två kärnfrågor är aktuella: hur vill vi leva våra liv? och hur samskapar vi framtiden på hållbar väg? Följt av frågor som: Hur kan människor och maskiner sammanlänkas på ett säkert, hållbart och berikande sätt? Vilken roll kommer lärare att ha? Hur förändras elevens roll? Närmar vi oss behovet av lärare som innovativa designers för lärande? Jag tror det… Det är åtminstone helt otroligt spännande att vara lärare och få vara en del av allt det här…
I rapporten ”Guidance for generative AI in education and research” lyfts betydelsen av att användningen av ”GenAI i utbildning bör förbättra mänsklig kapacitet för hållbar utveckling” och effektivt samskapande mellan människa och maskin i livet, skolan och arbetet. Det får mina tankar till lärande för hållbar utveckling som bör genomsyra all utbildning genom alla skolstadier. I en sådan utbildning kan lärare och elever gemensamt utforska hur GenAi fungerar som exempelvis ”Socratic challenger” eller som ”Advisor for project-based learning”? Det är dock viktigt att läraren leder undervisningen och skapar en samskapande kultur så att eleverna lär sig att förhålla sig kritiskt till användandet av GenAI. När jag introducerade ChatGPT för gymnasieelever i våras utforskade vi verktyget tillsammans genom samskapande undervisning.
Lärarens roll som innovativ didaktisk designer blir allt viktigare. GenAI som ”Co-designer”, meddesigner i undervisningsprocessen kan underlätta för läraren exempelvis genom att hjälpa till med planeringar, arbetsuppgifter, prov med mera, men enligt rapporten så är risken stor för att GenAI kan införa dominerande pedagogiska metoder. GenAI kan också fungera som lärarassistent som riktar sig direkt till eleverna, men det förutsätter att eleverna har ”tillräckliga förkunskaper, förmågor och metakognitiva färdigheter” för att lägga märke till och avgöra om det förekommer felaktig information. Att inkludera GenAI i undervisningen kräver kritiskt tänkande – en kritisk blick som sträcker sig långt bortom horisonten. Det handlar bland annat om att läraren har ett kritiskt-kreativt tänkande som kan leda till nyskapande sätt att designa undervisning. Dock är det viktigt, vilket framgår i rapporten, att den mänskliga vägledningen från läraren inte uteblir eftersom det ”hindrar utvecklingen av en stark relation mellan lärare och elev.” Lärare som skapar relationer med eleverna – som bygger på ömsesidig respekt – kommer alltid att vara viktigt.
Tillbaka till kärnfrågorna; hur vill vi leva våra liv och hur vill vi samskapa vår gemensamma framtid på hållbar väg? Det är relevanta frågor att ställa oss när ny teknik utmanar skolsystemet. Vi behöver således ompröva vad vi gör, hur vi gör och varför vi gör som vi gör inom utbildning. Våga ta språnget och utforska lärarens nya roll som innovativ didaktisk designer och elever som medskapare i undervisningen och designer av sitt eget lärande. Det borde skapas ett nationellt lärarnätverk där även forskare ingår som utforskar vilken förnyelse som behövs för att ”hjälpa eleverna att navigera i en framtid där mänsklig och maskinell intelligens tycks vara allt närmare sammankopplad. […]Det ska vara både tryggt och utforskande för eleverna. I en sådan förnyelse bör GenAI i utbildning förbättra mänsklig kapacitet för hållbar utveckling.