Just nu läser jag följande avhandling Epistemic Beliefs and Conceptions of Competence in Education for Sustainable Development som berör hur lärare inom ramen för skolans utbildning kan skapa möjligheter för elever att omsätta kunskaper om hållbar utveckling i praktisk handling, till exempel genom att arbeta projektbaserat i skolan. Marie Grice (som parallellt med sitt läraruppdrag arbetat med avhandlingen) berättar om hur elever kan bygga kunskaper om hållbar utveckling och genom att engageras i verkliga projekt även få möjlighet att omsätta kunskaper i praktisk handling i det omgivande samhället. I Undervisning i hållbar utveckling kräver aktiv handling – forskning.se) presenteras ett konkret exempel där elever genomfört enkäter och intervjuer om hur medborgare i en kommun använder grönområden. Eleverna presenterade resultatet för kommunen som sedan integrerade resultatet i samhällsplaneringen. Det här exemplet får mig att tänka på ett liknande projekt som jag genomförde tillsammans med elever på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg läsåret 2017/2018. Av kommunstyrelsens utskott för hållbar utveckling i Trelleborg fick elever från olika gymnasieprogram möjlighet att ta del av förslaget till kommunens klimatanpassningsplan och anta utmaningen att, inom ramen för bland annat studier i svenska, skriva ett remissvar. Under processens gång samarbetade eleverna med kommunens klimat- och hållbarhetssamordnare Anitha Ljung. De fick bland annat lära sig om kommunal demokrati och hur arbetet med kommunens klimatanpassningsplan går till i teori och praktik. I samband med en aktivitet under Skåne Innovation Week presenterade eleverna innehållet i remissyttrandet publikt, därefter blev ett av åtgärdsförslagen antaget i klimatanpassningsplanen för åren 2018-2023. Åtgärdsförslaget kopplas ihop med delar som berör kunskapsutveckling och medborgardialog. Elevernas medskapande i kommunens arbete för att åstadkomma och säkerställa ett robust, motståndskraftig och klimatsäkert Trelleborg var både meningsfullt, utmanande och värdeskapande. Dessutom, vilket även framgår i Marie Grices forskning, var det ”starkt motiverande för eleverna”. Dessa två exempel lyfter således fram hur lärare inom ramen för skolans uppdrag kan skapa möjligheter för elever att lära sig om, i och för hållbar utveckling.
När kommunens klimat- och hållbarhetssamordnare Anitha Ljung besökte eleverna igen (i slutet av processen) fick de bekräftat att deras kunskapande och meningsskapande i skolan inte endast fyllt en viktig funktion i deras eget lärande och utveckling utan även i kommunens utvecklingsarbete för ett klimatsäkert Trelleborg. Deras insats att skriva remissyttrande uppmärksammades inte bara av kommunen utan även av Region Skåne, som ansåg det värdefullt och nytänkande att medborgardialogen lyfts fram i klimatanpassningsplanen. Anitha Ljung berättade för eleverna vad Region Skåne förmedlat; Att göra medborgarna delaktiga i klimatanpassningsplanen skapar förutsättningar för förståelse och acceptans för åtgärderna. Delaktighet är också i sig en viktig hälsofrämjande faktor i sig. Det är också föredömligt att kommunen anlägger ett Barnperspektiv på planen. Det är ju också en avgörande framtidsfråga för barnen. Att engagera eleverna i klimatfrågan var något de själva ansåg meningsfullt. Parallellt med utmaningen att skriva remissyttrande var eleverna engagerade i Svenska Dagbladets skrivtävling om klimatet. De skrev debattartiklar om hur klimatpåverkan kan minska och argumenterade för varför alla behöver bry sig. Det skulle visa sig att Greta Thunberg också medverkade i tävlingen och blev en av vinnarna… Det här utspelade sig på vårterminen. I texten gömde sig ett frö som skulle gro och bli den globala klimatrörelsen ”Skolstrejk för klimatet” några månader senare…
Trots att utbildning för hållbar utveckling är tydligt prioriterat i skolans styrdokument och i internationella policydokument om utbildning, finns det i praktiken stora skillnader och brister i skolornas arbete. Det framgår bland annat i Skolinspektionens senaste granskning av 30 grundskolor, vilket jag skriver om i det här inlägget Alla barn och unga har rätt till en utbildning av god kvalitet! Marie Grices lyfter i sin forskning fram en av flera utmaningar i arbetet med hållbar utveckling i skolan – det kräver ämnesövergripande arbetssätt som ska utveckla elevens faktakunskaper, förmågor och fostra dem till demokratiska samhällsmedborgare. Rektors ledarskap och styrning är därmed helt avgörande för att arbetet med hållbar utveckling ska bli en gemensam fråga på hela skolan. Att man på skolan har en gemensam pedagogisk helhetsidé om vad utbildningen syftar till som är större än enskilda kursplaner är inte bara ett sätt att nå läroplanens övergripande mål utan även ett sätt att ge möjligheter för eleverna att omsätta kunskaper i en lokal kontext som knyts till hållbar samhällsutveckling (Leo, U & Mogren, A.( 2021) Leda lärande för hållbar utveckling. I Skolverket. Styrning och ledning. Modul: Leda förändring
Del 6: Leda lärande för hållbar utveckling). Maria Grices exempel, där elever gjorde undersökningar kring hur medborgare i en kommun använder grönområden, och mitt exempel, där elever skrev remissyttrande på kommunens klimatanpassningsplan, är två konkreta exempel på hur lärare kan designa en undervisning som genomsyras av lärande för hållbar utveckling. I en pedagogisk helhetsidé förenas olika ämnesområden och ger elever en uppfattning om vad deras gemensamma kunskaper kan användas till. Den ger också stöd för skolans systematiska kvalitetsarbete gällande lärarnas professionella lärande med gemensamt fokus på undervisningsutveckling. Genom rektors ledarskap kan således goda förutsättningar skapas för en likvärdig utbildning där alla elever får bli medskapare i undervisning som genomsyras av lärande för hållbar utveckling och därmed utvecklas till nyfikna, kunniga och handlingskraftiga individer i relation till det omgivande samhället (Leo & Mogren, 2021).