Perspektiv på hållbar skolutveckling

Författare: maria.glawe Sida 1 av 5

Att motarbeta är fel väg att gå

Intressant om AI i skolan! ”En skola som förbjuder eleverna att använda och lära sig använda de verktyg som de förväntas kunna och kommer att använda i näringslivet är ute på hal is” (GPT i skolan – fusk eller hjälp? – Anders Bjarby).

Att motarbeta är fel väg att gå. Dock är läraren som innovativ didaktisk designer avgörande för hur eleverna kan rustas med digital kompetens och hur undervisningens kvalitet kan förbättras genom att använda digitala verktyg och läromedel. Mer information om det viktiga arbetet finns i förslaget till ny nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet.

När kunskapen ”får något nytt att spira inom varje människa”

Med stor nyfikenhet och intresse läser jag dagligen om hur AI kommer att skapa nya möjligheter inom utbildning. Det är otroligt spännande! Lärarens roll som innovativ didaktisk designer och elevernas roll som designers av sitt eget lärande blir viktigare än någonsin.

I artikeln ”Chattrobotarna är inte kunskapens fiende” (DN) skriver Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm, om att ”utbildning måste handla om mänsklig utveckling, inte bara mätbar, explicitgjord kunskap. Universiteten borde därför sträva efter att bli rum för sinnesnärvaro och fokus – där kunskap rör om i själen och får något nytt att spira inom varje människa.”

Låt oss rikta ljuset mot den bildningsorienterade utbildningen och ta till vara på den stora potential som finns i samarbetet mellan människa och maskin. 💫 En bildningsrik skola lägger grunden för det livslånga lärandet. 

ChatGPT i skolan – ”vad är det värsta som kan hända?”

Samhället förändras ständigt, vilket påverkar skola och utbildning i allra hösta grad. Det finns väl ingen lärare som missat den häpnadsväckande Chat GPT som kan hjälpa eleverna med bland annat prov och skriva uppsatser. Chattboten har bland annat skapat en känslostorm bland lärare – kommer den att kasta omkull hela utbildningssystemet?

Samtalen i lärarrummet är livliga. Det är höga rop om att nu måste vi minsann återinföra penna och papper under alla examinationer och lägga undan datorerna. I en annan del av rummet kontras det med ett helt annat perspektiv. Nu kanske vi lärare får anledning till att ta nästa kliv på förändringsresan mot att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten (Läs Förslag till nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet 2023–2027).

Jag upplever att samtalet inom skolan kring ChatGPT mest handlat om den ”nya möjligheten” för elever att fuska och mindre om elevernas möjlighet att utveckla digital kompetens och lärarnas gemensamma utmaning att designa undervisning som går väl ihop med ChatGPT:s funktioner. Om lärandet är meningsfullt och eleven vill lära sig något (kunskapstörst) så fuskar de inte. Det är min övertygelse. Jag tror forskaren Jonas Ivarsson (professor i informatik) är inne på samma spår när han säger att examinationer fram till nu haft stort fokus på bedömning och att rangordna och då skapas ramarna: ”man kan fuska med detta.” Budskapet till eleverna är oftast solklart; du behöver lära dig detta för att klara provet. Ställer man å andra sidan om och riktar ljuset mot att ”lära för livet” – att lära för sin egen skull -och att lära för att kunna samskapa framtiden på hållbar väg – framträder en helt annan dimension kring hur ChatGPT:s funktioner kan vara intressanta – eller som Ivarsson uttrycker det ”ställer man om fokus till att lära oss saker och utveckla kompetenser så finns det inget utrymme för fusk. Varför ska man fuska när man vill kunna något? Fuskar gör man om man egentligen inte bryr sig, säger Jonas Ivarsson.” (Olsson, E. (2023) Forskare: ’AI-fusk inte största problemet’. Läraren).

Eftersom ChatGPT kan hjälpa eleverna att skriva olika typer av texter, plöja enorma mängder data, skriva poesi med mera gör vi klokt i att designa lärande upplevelser som är meningsfulla och berikande för eleverna. Vi måste väcka nyfikenhet och intresse för att erövra kunskap och sätta kunskapen i meningsfulla sammanhang – således fokusera på kunskapstörst och ge lärandet mening. Vi vill väl ha elever som tänker; jag behöver verkligen förstå det här…jag vill lära mig mer för att lösa det här problemet… genom den nya kunskapen jag tillägnat mig genom att skriva den här texten så förstår jag… genom mina nya kunskaper, fantasi och kreativitet kan jag tänka ut lösningar bortom det som existerar idag och förmedla det genom att skriva en egen dikt… osv. Jag tror att lärare behöver bli bättre på att stärka eleverna som designers av sitt eget lärande – flytta fokus från att se eleverna som endast mottagare av information till medskapare av sitt eget lärande och det gemensamma kunskapandet i skolan. Det är tillsammans med andra vi påverkar framtiden i hållbar riktning. Innovation handlar bland annat om samskapande processer.

Det är egentligen inte så svårt att förstå att tankar om meningslöshet kickar in när elever märker att de en vecka efter provet (trots mycket ansträngning och tid) redan har glömt de de kunde då. Dessutom faller meningsfullheten bort om eleverna inte kan se hur kunskapen får betydelse i deras liv här och nu och framåt och hur den är relevant för samhällets utveckling på hållbar väg. Det här är inga nya tankar inom utbildning, men jag tror att i takt med den digitala utvecklingens framfart blir det större fokus på att stärka innovationspotentialen inom skolan. Det kan väl inte vara meningen att eleverna ska stressa med en hel hög av uppgifter i olika ämnen utan att det tillför relevans och meningsfullhet i deras liv? Finns det tid och rum för att låta kunskapen förändra eller nyansera elevernas sätt att tänka… får de uppleva det där omskakande äventyret som det innebär att ”lära för livet”; ”en vindlande resa där nya kunskaper omformar oss som människor” (Läs mer i Sandahl, J. (2008) Att tydliggöra lärandemål och kunskapskvaliteter. Insulander, E. & Selander, S. (red.) Att bli lärare.) Angår lärandet eleven på riktigt? Det är en viktig fråga att ställa sig när man designar undervisning. Hur kan eleven koppla ihop den nya kunskapen med sin tidigare kunskap och erfarenhet? Vad vet gruppen tillsammans? Stämmer det här ihop med hur eleven tänkte tidigare? Har elevens bild av världen nyanserats? Vilka digitala resurser kan optimera och ge en helt annan dimension i lärandet? Hur är det möjligt att differentiera och skapa olika vägar för eleverna till det gemensamma målet? Ges eleven möjlighet att ”att sätta in det enskilda, avgränsade kunskapsområdet i en större berättelse som kan underlätta för eleverna att skapa sammanhang och bredare förståelse”? (Läs Insulander & Selander (2018) Att bli lärare. s. 125).

När vi således ger elever uppgifter som ökar deras medskapande och främjar meningsfullheten i lärandet (jag vill lära mig det här/det här verkar intressant/det väckte min nyfikenhet) faller troligen tanken bort om att låta Chat GPT göra hela jobbet. Kanske upptäcker eleverna ett sätt att nyttja resursen på ett bättre och mer hållbart sätt än fusk? Det handlar om att förbereda eleverna för den utveckling som sker i samhället här och nu och samtidigt visa vilka kompetenser som troligen kommer att behövas än mer i framtiden – exempelvis vår förmåga att leva och arbeta i nära symbios med maskiner. Peter Parnes, professor i datavetenskap, verkar resonera på liknande sätt genom att se verktyget som ett komplement i lärandeprocessen, ”mer som att motivera till kunskap än att tillhandahålla den.” (Olsson, 2023). De lärare som försöker sätta sig in i vad som sker i den digitala utvecklingen ligger steget före och de lärare som minsann inte är beredda på att följa med på förändringsresan tillsammans med kollegor och elever halkar efter. De stora förlorarna blir eleverna. Det väntar således ett spännande innovationsarbete för lärare framöver och då är det bra att hämta stöd i de nationella riktlinjer som finns för att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten (Läs Förslag till nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet 2023–2027).

Anders Enström är lärare och har börjat använda ChatGPT i sin undervisning. Han tror som många andra att de nya digitala verktygen kommer att förändra skolan i grunden. Till exempel behöver vi flytta fokus från eleven som konsument till producent. Han lyfter också faran med ChatGPT som ”fuskverktyg”, men verkar mest se möjligheter för lärare att designa uppgifter på ett annat sätt. Jag tycker att Enströms sista ord är viktiga att bära med sig om man arbetar som lärare; ”Framför allt ska man inte vara så otroligt rädd för att testa. Vad är det värsta som kan hända?” (Lärarens rädsla: Att AI-boten förbjuds i skolan. Skolvärlden). Det gäller att skapa balans och göra både och – att hitta det bästa av två världar och förena dessa i undervisningen. Det ska alltid vara den pedagogiska idén som styr tekniken och inte tvärt om. Då hamnar vi rätt. ”En aktiv syn på digitaliseringens möjligheter tar inte bort initiativet från läraren.” Snarare möjliggör en sådan undervisning såväl individualisering som reell samverkan (samskapande lärande). Med detta följer så klart viktiga frågor som till exempel vad som betraktas som kunskap, hur vi kan designa lärsekvenser som är meningsfulla för eleven samt hur vi kan följa, stödja och bedöma lärande och kunskaper (Läs Glawe & Selander (2021) Innovativ design för lärande. s. 150).

Den känslostorm som ChatGPT skapat bland lärare kan fungera som bränsle för att ta lärarnas professionella lärande till en ny nivå. Genom att på ett kritsikt sätt reflektera, kommunicera och samarbeta med kollegor kring utmaningen och möjligheten med ChatGPT i undervisningen kan ett hållbart utvecklingsarbete växa fram. Ett utvecklingsarbete som professionen äger och utvecklar tillsammans. Det är professionella lärare som bäst kan avgöra hur digitala resurser ska användas i undervisningen. Tillsammans, med stöd i forskning och beprövad erfarenhet, kan kollegor anta utmaningen, våga prova nya arbetssätt, våga göra misstag för att lära nytt och ta emot respons från varandra i syfte att vidareutveckla det professionella lärandet, undervisningen och slutligen elevernas lärande och utveckling. Istället för att bli omkullkastad så kan lärare upptäcka kraften i och betydelsen av samskapande designprocesser i arbetet med undervisningsutveckling (Glawe & Selander, 2021).

Sida 1 av 5

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén