Type your search keyword, and press enter

Framtidens lärande Skolforum 2018

Under Framtidens lärande på Skolforum i Stockholm presenterade jag mitt prisbelönta arbete tillsammans med Anna och Daniel (2:a pristagare Guldäpplet) och professor Staffan Selander (Didaktisk design). Framtidens lärande är en konferens om digitalisering i skolan och en mötesplats för att skapa en dialog mellan praktik och forskning.

Jag talade om medskapande pedagogik och designprocesser; om hur jag och eleverna som medskapare vänt upp och ner på traditionell specialundervisning i gymnasiet och vänt svårigheter till möjligheter så att alla ska få möjlighet att lyckas, oavsett behov och förutsättningar. Istället för anpassningar och särskilda insatser riktas fokus mot innovativa tillgängliga lärmiljöer som förenar elevernas livsvärldar och erfarenheter med ämnet svenska och svenska som andraspråk i verkliga projekt som knyter samman skolan med det omgivande samhället. Eleverna arbetar projektbaserat i team där de utvecklar kunskaper och kompetenser som behövs i ett föränderligt samhälle samtidigt som de skapar verkliga lösningar för hållbar utveckling. Eleverna når således sina mål samtidigt som de lär sig ta plats i samhället.

Elisabeth och Mattias berättar i filmen om detta meningsfulla arbetssätt som skapar motivation, engagemang och lust att lära. Ett lärande som helt enkelt får eleverna att längta till skolan.

Genom samarbetslärande bygger eleverna kunskap tillsammans i trygga lärmiljöer. Det innebär också att de antar spännande utmaningar för att nå längre i kunskapsutvecklingen och skapar genom kreativa lärprocesser något av värde för andra utanför skolan. Vårt arbetssätt kopplas samman med ett designorienterat perspektiv där hemligheten i vårt designspråk är tillgänglighet. Vi vill genom vårt sätt att arbeta visa att våra olikheter är en tillgång och gör oss framgångsrika. Vi har en lång tradition i skolan där elever med funktionsnedsättning hamnat i ett “bristtänk” istället för ett “resurstänk”. Det vill vi förändra!

Alla Real Case (verkliga uppdrag) kopplas samman med lärande för hållbar utveckling, Agenda 2030 och digital kompetens. Det innebär att vi arbetar med komplexa frågor och inte förenklade skoluppgifter. I filmen framgår flera exempel på Real Case. Exempelvis fick eleverna ett uppdrag av hållbarhetsavdelningen i Trelleborgs kommun som gick ut på att skriva remissyttrande på kommunens klimatanpassningsplan. Det var en spännande utmaning för eleverna. Ett uppdraget som resulterade i ett remissyttrande med förslag som nu finns inskrivna i kommunens plan och ska realiseras i verkligheten. Bland annat ska eleverna planera, genomföra och följa upp ett eget förslag, vilket är en juniorkampanj där kommunens förskolebarn får lära sig mer om hållbarhet och i synnerhet det som rör klimatfrågan.

Ett annat exempel är elevernas deltagande i kommunens projekt Unga arkitekter i skolan där de fick möjlighet att lära sig mer om hållbar stadsutveckling och påverka den nya stadsdelen Sjöstaden 2025 som ska växa fram i Trelleborg. Det gjordes genom kreativt skapande som resulterade i Miljöpoesi. Dessa dikter blev väldigt uppskattade och fick åka på turné i Trelleborg. Först ställdes de ut i Kuststadens utställning för medborgarna i kommunen, därefter på stadens huvudbibliotek, på skolans mediatek och slutligen på Söderslättsgymnasiet så att ungdomar kan läsa och bli inspirerade till att själv skapa poesi för en hållbar framtid.

Ett tredje exempel är Framtidssagor från Trelleborg. Troligen världens första digitala sagosamling som berör hållbar utveckling och Agenda 2030 och som är skapad av barn och unga från förskolan till gymnasiet. Det rör sig om kreativt fiktivt skapande och barns och ungas röster för en hållbar framtid. Navigera till bloggen och ta del av ett framgångsrecept; både lärprocesser och spännande sagor går att fånga in.

Vidare talade jag om Global Quiz; en digital innovation som eleverna framställde och presenterade i samband med InnoCarnival 2018. Det är en spelapp där barn, unga och vuxna på ett lekfullt och roligt sätt ska utveckla sina kunskaper om hållbar utveckling och utmana varandra att lära mer. Eleverna fick delta i designprocesser; från idé till färdigt resultat där bland annat programmering knöts till undervisningen.

De vann dessutom 2:a pris för bästa arbetsprocess. En arbetsprocess som fokuserade på att utveckla 21st Century Learning Skills; betydelsefulla framtidskompetenser. Nu pågår samarbetet mellan elever från olika gymnasieprogram för att färdigställa prototypen. Det är ett kreativt samarbete över ämnesgränser och åldersgränser. Bland annat samverkar vi också med förskolan för att tidigt väcka nyfikenheten för naturvetenskap och teknik.

Slutligen bjöd jag in lyssnarna till medskapande; att testa årets Real Case i undervisningen. Projektet heter Poetry for A Sustainable Future och går ut på att hela världen samarbetar för att skapa och publicera poesi för en hållbar framtid i samband med World Poetry Day 2019. Det är ett inkluderande globalt projekt som lyfter barns och ungas röster, stärker deras medskapande roll i både undervisning och i det omgivande samhället samtidigt som vi bidrar till hållbar utveckling. Du som läser är också välkommen att bli medskapare tillsammans med dina elever. Ett av Agenda 2030 ledord är ”Leave No One Behind”.

Genom att nyttja digitaliseringen möjligheter utforskar vi tillsammans nya vägar till lärande. Kodordet är design. En ständigt pågående process där eleverna är aktiva medskapare och upplever nya lärandeupplevelser genom alla sinnen. Design är en förutsättning för att skapa en bra lärupplevelse.

Vi designar således undervisning som berör elevernas livsvärldar, som är tillgänglig utifrån individuella behov och förutsättningar och skapar en lärande gemenskap där alla kan och vill vara medskapande i både sin egen lärandeprocess och i vårt gemensamma skapande av verkliga lösningar för hållbar utveckling. Ett win-win koncept!

Foto: Daniel Nilsson

På Bokmässan avslöjades hemligheterna bakom världens bästa skolsystem

Besöket på Bokmässan blev något alldeles speciellt i år. Förutom att jag utnämndes som finalist i Guldäpplet 2018 fick jag glädjen att lyssna på Lucy Crehan och hemligheterna bakom världens bästa skolsystem. En föreläsning som lockade många nyfikna åhörare.

För att få ut så mycket som möjligt av föreläsningen läste jag, dagarna innan, hennes bok Cleverlands – Vad skapar utbildning i världsklass? Crehan bjuder på ett intressant perspektiv bortom statistik och grafer. Istället får vi blicka in i undervisningsrummen, hemmen och kulturen i de länder som rankas högst i internationella kunskapsmätningar: Finland, Japan, Singapore, Shanghai och Kanada. Förutom att Crehan lyfter fram ett av mina stora intresseområden; vad skapar utbildning i världsklass, så var det hennes mod som fångade mitt intresse. En helt “vanlig” lärare som tröttnat på förutsättningarna i sitt arbete gav sig ut på en resa för att söka svar på varför skolan lyckas så bra i vissa länder.

Tanken med mitt inlägg är att först ge en kort inblick i vad som kännetecknar världens bästa skolsystem för att sedan zooma in det som är förstelärarens huvuduppdrag, det vill säga undervisningsutveckling av god kvalitet. Det utlovas inget facit, men förhoppningsvis några intressanta inslag att reflektera över.

Fem principer för högpresterande och likvärdiga skolsystem

I boken presenteras fem principer som ligger till grund för högpresterande och likvärdiga skolsystem. Principerna som hänger ihop och förstärker varandra innebär 1) att rusta barnen tidigt, redan i förskolan, så att de får möjlighet att öva sig i socialt samspel, utveckla goda baskunskaper och få utvecklas utifrån olika behov.

2) Den andra principen handlar om om tydliga kunskapsmål i läroplanen, bland annat fokus på färre ämnen, men att lära på djupet och att utgå från forskning när det gäller hur barn lär sig. Det handlar också om att föra in elevernas livsvärldar, skapa motivation och anpassa efter olika behov.

3) Den tredje principen är min favorit och även den princip som Crehan uppmanar dig att lägga på minnet om du bara väljer en av principerna. Det handlar om att uppmuntra elever att anta utmaningar istället för att sänka kraven. Denna princip fick mig i synnerhet att tänka på min egen undervisning eftersom jag alltid utmanar eleverna och aldrig sänker kraven. Läs mer i inlägget “Lär sig ta plats i samhället…” Crehan nämner bland annat betydelsen av ett dynamiskt mindset.

4) Den fjärde principen belyser ökad professionalisering och innebörden av effektiva undervisningsmetoder. Lärarna i de toppresterande systemen använder sig av undervisningsstrategier som har stöd i forskningen. På sidan 275-276 presenterar Crehan å ena sidan en lista med exempel på evidensbaserade undervisningsmetoder som fungerar effektivt och å andra sidan några som inte alls fungerar särskilt väl. Lärare bör exempelvis undvika att berömma eleverna för deras förmåga och istället rikta fokus mot ansträngning; se tidigare kommentar om dynamiskt mindset. Vidare bör lärare undvika att lämna eleverna ensamma att utforska nya begrepp och idéer. Dessutom är det ingen bra idé att låta eleverna vara passiva och bara lyssna på läraren. De ska så klart vara aktiva medskapande i undervisningen och få utvecklas så långt som är möjligt utifrån olika behov och förutsättningar.

5) Den sista principen, som är Crehans favorit, handlar om att kombinera ansvarsutkrävandet i skolan med stöd och hjälp istället för sanktioner. Hon ringar in kloka och förnuftiga lösningar i de besökta länderna som är intressanta för oss att beakta. Istället för att ”utse skyldiga och straffa skolor som inte håller måttet” samlas data in för att kunna hjälpa skolor att utvecklas. I boken berättas om hur de i Kanada, i varje skoldistrikt, bildar en så kallad ”familj” av skolor, vilket betyder att ingen av skolorna får lämnas efter. Skoldistriktschefen skapar exempelvis möjligheter för skolor att lära av varandra; att utbyta idéer och strategier. Rektors ledarskap är således viktigt så att lärarnas kompetens utvecklas. Crehan såg liknande upplägg i Singapore där varje skolområde har en skolområdeschef som leder utvecklingteamen på skolorna; ger stöd och råd för att driva utvecklingen framåt och skapar de förutsättningar som behövs för lärare att samarbeta. En intressant sak som minimerar riskerna att skolor inte håller måttet är satsningen på ledarskapsutbildning på alla nivåer i skolorganisationen. Det skapas exempelvis nätverk med framgångsrika skolledare som besöker skolorna och ger rektorerna stöd och råd samt ger möjlighet till samverkan mellan olika skolor. Här finns paralleller till förstelärarens uppdrag. Särskilt yrkesskickliga lärare bör fungera som en coach för lärare och möjliggöra, med mandat av rektor, att leda lärares lärande mot uppsatta mål gällande undervisningsutveckling. Ett framgångsrikt sätt att samarbeta kring undervisningsutveckling är genom kollegialt lärande. Crehan berör den tanken när hon lyfter fram strategin att placera särskilt yrkesskickliga lärare på de skolor där de behövs som mest.

Crehan berättar fler spännande hemligheter som gör skillnad, men de överlåter jag till dig som läsare att själv utforska. Boken är minst sagt läsvärd och öppnar upp för reflektion. Läs den med eftertanke och låt eftertanken spegla sig i det förebyggande arbetet ni skapar tillsammans på skolan. Kort och gott hänger de här principerna ihop. Det går således inte att tro på ”quick fix”, det vill säga att välja ut en princip och tro på resultat av världsklass. ”Alla delar av systemet måste dra åt samma håll”, förmedlar Crehan. Dessutom behövs ett kritiskt- och analytiskt förhållningssätt, vilket innebär att inte ”kopiera” andra länder rakt av utan istället inspireras och därefter tillämpa principerna på ett sätt som passar de förutsättningar och behov som finns i det egna systemet.

I slutet av boken resonerar Crehan kring jobb och yrkesförberedande utbildning, glädje i skolan och lärandet samt nyckelkompetenser i ett globalt kunskapssamhälle. Hon skriver om vilka kompetenser elever behöver utveckla eftersom dagens och morgondagens jobb kräver det, exempelvis problemlösning, kritiskt tänkande, kommunikationsfärdigheter och kreativitet. Crehan ger inga specifika råd gällande hur världens utbildningssystem ska gå till väga för att möjliggöra utveckling av sådana kompetenser, men hon lyfter några exempel att fundera kring. I både Singapore och Shanghai har man börjat uppmuntra till samtal och tillämpning av elevernas kunskaper istället för ett ensidigt fokus på prov. I Japan har man skapat utrymme i undervisningen för den nya tidens kompetenser och färdigheter genom att arbeta arbeta ämnesintegrerat i undervisningen. Det är viktigt att elever tillägnar sig djupa kunskaper så att de kan tänka kritiskt och analytiskt, ägna sig åt problemlösning och genom kreativt skapande omsätta idéer i handling och vidare kommunicera framgångsrikt. Crehan skriver: ”För att de färdigheter och kompetenser vi anser vara viktiga i dagens kunskapssamhälle ska vara av nytta för eleverna måste de läras ut inom ramen för en ämneskontext: utan en stadig bas av kunskaper att utgå ifrån saknar eleverna förutsättningar att överföra resonemang från ett område till ett annat och att lösa problem”. 

Under läsningens gång gjorde jag kopplingar till boken Världens bästa undervisning – i Finland, Kina, Sydkorea, Singapore och Sverige av Okhwa, Lee och Tomas Kroksmark (red.) som redogör för hur framgångsrik undervisning organiseras i de länder som har de bästa kunskapsresultaten. Boken berör grunderna till undervisning i världsklass. Precis som i Crehans bok frambringas betydelsen av samarbete mellan lärare för att skapa den bästa tänkbara undervisningen för alla. Genom kollegialt lärande hittar lärare således lösningar tillsammans på utmanande undervisningssituationer och ägnar all uppmärksamhet på att ha elevernas bästa i fokus. I dessa lärande gemenskaper har föredömliga lärare ofta en ledande roll (exempelvis förstelärare eller lektor); de handleder lärarna och främjar utvecklingsprocesser. Det framgår tydligt att lärarna känner passion för sitt yrke och är uppriktigt intresserade av elevernas lärande. Denna passion delar de gärna med sina kollegor i ett kollektivt samarbete som stöds av systemet. 

Om vi riktar blicken mot vad i undervisningen som leder till bättre lärande hos eleverna så ger boken några intressanta förslag. Det skiljer sig sig åt mellan länderna, men några gemensamma mönster går att ringa in, bland annat helhetssynen på undervisning och lärande och en hög medvetenhet kring hur undervisning designas, genomförs och följs upp. Ytterligare ett gemensamt mönster är aktivt lärande där eleven är i fokus och där hänsyn tas till olika behov och förutsättningar. Eleverna ges dessutom mångskiftande upplevelser i undervisningen, likaså möjligheten att tillägna sig djupa kunskaper som också är tillämpbara i verkliga situationer. De nyckelkompetenser som Crehan lyfter fram som betydelsefulla finns också presenterade i länderna som skildras i boken Världens bästa undervisning: bland annat kritiskt tänkande, kreativitet, problemlösning, omsätta idéer till handling och kommunikationsförmågan. Crehan påpekar att i de senaste PISA-undersökningarna inkluderas även kreativ problemlösning och samarbete kring problemlösning. Det hon upptäckte, vilket är intressant, var att de länder där eleverna hade goda baskunskaper som exempelvis att läsa, skriva och räkna även fick goda resultat i mer kreativa aspekter av lärande.

Ytterligare något som frambringas i bland annat boken Världens bästa undervisning är hur innovation främjas i undervisningen genom tillämpning av digitala verktyg. De används för att lära elever att bli kreativa, innovativa och digitalt kompetenta. Ser vi till våra reviderade styrdokument, där digital kompetens skrivs fram, framträder också tidigare nämnda nyckelkompetenser.

Till sist vill jag betona förstelärares och lektorers betydelse för undervisningsutveckling som har stöd i forskningen. De kan, enligt professor Kroksmark, utgöra en enastående resurs för skolutveckling – om de används för att ta fram lokalt giltig kunskap om lärande och undervisning som går att använda i praktiken. Samma tanke tror jag att Crehan är inne på när hon skriver att vi inte ska gå i fällan och ”kopiera” andra länders system. Vi behöver som nämnt utforska de behov och förutsättningar som finns i det egna systemet och koppla samman med den inspiration vi tillägnat oss genom att studera de länder som rankas högt i internationella kunskapsmätningar. Det finns inget facit, men böckerna innehåller många spännande exempel att utforska och inspireras av.

Sid: 282 i Cleverlands – Vad skapar utbildning i världsklass?

Referenser:

Crehan, Lucy (2018) Cleverlands – Vad skapar utbildning i världsklass? Studentlitteratur

Kroksmark, T. & Lee, O. (2017) Världens bästa undervisning – I Finland, Kina, Sydkorea, Singapore och Sverige. Studentlitteratur

A Sustainable Tomorrow – Möjligheternas mötesplats

Vad frambringas genom en medskapande konferens där beslutsfattare och hållbarhetskunniga från näringsliv, offentlig sektor, civilsamhälle och den akademiska världen möts?

Jag har åter igen haft glädjen att vara medskapande i A Sustainable Tomorrows framtids- och hållbarhetskonferens, denna gång i Helsingborg. Med fokus på mål 17; genomförande och globalt partnerskap skapas nya idéer och samarbeten som får hållbarhet att hända. Jag uppskattar verkligen medskapande konferenser där jag som deltagare inte endast är en passiv åhörare utan en aktiv medskapare i ett kreativt och dynamiskt samspel.

Inspirerande Keynote Speakers

Dagen inleddes med följande inspirerande Keynote Speakers: Fredrik Reinfeldt, Jakob Trollbäck och Hannah Stanton. Fredrik Reinfeldt presenterade en intressant omvärldsanalys med fokus på klimatfrågan. Inledningsvis framställdes en ganska dyster bild, men som i slutet klarnade upp och ingav hopp och framtidstro. I mina tankar rörde sig vikten av att engagera barn och unga i denna komplexa framtidsfråga. Den väcker deras oro, men också deras drivkraft för att skapa förändring tillsammans med aktörer utanför skolan. Inte minst har jag uppmärksammat det när mina elever varit aktivt medskapande kring frågan i undervisningen, exempelvis då de skrev remissyttrande på kommunens klimatanpassningsplan, när de skrev debattartiklar som skickades till Dagens Nyheter och när vi läste, samtalade och bloggade om Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet. I undervisningen har vi utforskat hur man kan gå från tanke till handling och faktiskt påverka på olika sätt. Vi har riktat blicken bort från oro och ångest till handlingskraft och framtidstro. Så klart har vi lyssnat på oron, men samtidigt fokuserat på möjligheter att göra något konkret tillsammans för att bidra till förändring.

Vidare under konferensen pratade Hannah Stanton inlevelsefullt om Agenda 2030 – möjligheternas och utmaningarnas agenda, lyfte fram unga människors drivkraft för att skapa hållbara lösningar, betonade utbildningens betydelse och slutligen vikten av tvärfunktionella samarbeten. Mål 5, jämställdhet, är en angelägen fråga för oss alla och en fråga som Stanton återkom till flera gånger under sin presentation. I mötet med mina elever som är mellan 16-20 år märker jag tydligt att frågan är väldigt angelägen. När de får välja vilket mål de vill engagera sig lite extra i, så är det ofta mål 5. Exempelvis när #mee too-rörelsen spred sig som en löpeld i sociala medier hamnade frågan högst upp på vår agenda i undervisningen, likaså när elever skrev texter om hur det är att vara ung i dag. Det var texter som skickades in till Läsrörelsens skrivtävling “Tankar om vår tid”.

När Stanton antog en mer personlig röst kring jämställdhetsfrågan, genom en självupplevd händelse, blev jag berörd och tänkte på alla de traditionella normer som vanligtvis begränsar oss. Dessa normer behöver ständigt utmanas! Jag tänkte där och då på vilket betydande uppdrag jag har som lärare; att lyfta dessa komplexa och kontroversiella frågor i undervisningen, låta alla röster höras och bygga en gemenskap som leder till en positiv kraft för en hållbar värld.

Kreativ workshop

Under förmiddagen skulle vi deltagare välja vilket huvudtema vi ville engagera oss i under eftermiddagens workshop. Även om jag brinner för klimatfrågan och hållbara städer och samhällen, vilket var två av tre huvudteman, valde jag att ansluta till samtalet om jämställdhet. Lite tråkigt var det att så få män valt att samtala och skapa nya samarbeten kring mål 5. Av alla dessa män var det endast två som anslöt sig till jämställdhetsfrågan. Med den utgångspunkten föddes en tanke om ett nytt Real Case som jag tog med mig hem till undervisningen och presenterade för mina elever. Hur får vi fler män att vilja ansluta sig till samtalet om jämställdhet? Alla röster är viktiga. Hur kan vi samarbeta för att skapa normförändringar? Hur kan skolan och näringslivet samverka för att få till hållbara förändringar?

Det är verkligen så häftigt att vara medskapande i en konferens som öppnar upp för nya spännande möten och som dessutom får en direktpåverkan i min undervisning. Redan dagen efter konferensen presenterade jag idén för mina elever som med nyfikenhet tog sig an utmaningen och blev således medskapare i ett nytt Real Case; Target 5 – våga prata ut och skapa förändring tillsammans. Läs mer om uppdraget i undervisningbloggen Kreativ design för lärande. När skolan kopplas samman med näringslivet och omvärlden i värdeskapande projekt som knyts till hållbar utveckling händer spännande saker som berikar elevernas utbildning och stärker vår gemensamma framtid.

Communication for change – Agenda 2030

Ytterligare en inspirerande Keynote Speaker under konferensen var Jakob Trollbäck. Han pratade om “communication for change”; formspråket i Agenda 2030. Om hur arbetet gått till för att göra målen tillgängliga för alla och om “Periodical Table of Change”, det vill säga ett helhetssystem där man kan se hur alla 17 mål hänger ihop. Symbolen för Agenda 2030, som är en cirkel med olika färger, lyfter fram helhetsperspektivet, nämligen att allt hänger samman. Under presentationen funderade jag mycket över tillgängligheten för att öka förståelsen för alla. Endast den som förstår kan påverka! En förenkling av det byråkratiska språket är således en tillgång.  Exempelvis i mötet med ungdomar som har ringa erfarenheter av det svenska språket eller språkliga svårigheter har det visuella språket, med symboler och förenklingar av komplicerade begrepp, varit en stor tillgång.

Berättelser som förändrar

Förutom inspirerande talare, lyssnade jag också på berikande panelsamtal som inbjöd till reflektion. Dessa berättelser, om hur världen förändras till det bättre genom mänsklig handlingkraft, är synnerligen spännande att ta del av.  Genom AST:

  • sammanförs människor som annars inte skulle mötas
  • sprids berättelser om hopp och möjligheter för en bättre värld
  • hamnar vi steget före in i en hållbar framtid; Talk, Think and Do Together!

Precis som i våras då jag var medskapande i AST i Malmö lämnade jag konferensen inspirerad, full av energi och blicken riktad mot nästa stora möjlighet. Ett varmt tack till Bo Nilsson (grundare) och Catarina Rolfsdotter-Jansson (innehållsansvarig och moderator) för en fantastisk dag; en berikande dag jag hoppas många fler väljer att uppleva framöver!