De har fått skriva dikter om hur det är att befinna sig mitt i krisen. Nu byter gymnasieeleverna perspektiv och skildrar de äldres upplevelser. […] På Söderslättsgymnasiet ligger korridorerna öde. Men en del lärare är på plats. I ett klassrum håller Maria Glawe tillsammans med lärarstudenten Philippa Börjesson på att förbereda eftermiddagens lektion i svenska. Eleverna har fått i uppgift att skriva insändare utifrån äldres perspektiv på coronakrisen (Gymnasieelever ger röst åt äldres corona-oro (2020) Sydsvenskan).
I samband med coronapandemin ställde skolorna om till distansundervisning och fick därmed utforska nya vägar till lärande och utveckling tillsammans med såväl elever som kollegor. Digitaliseringen möjliggjorde förflyttningen av undervisningen medan lärarens förhållningssätt, kompetens och didaktiska val blev avgörande för undervisningens kvalitet och därmed effekt på elevernas lärande och utveckling. VFU:n fortsatte som vanligt för min lärarstudent Philippa, vilket resulterade i flera unika tillfällen att utforska och praktisera olika lösningar i undervisningen.
Parallellt med arbetet i skolan skrev jag boken ”Innovativ design för lärande” tillsammans med forskaren Staffan Selander. I den finns bland annat den forskningsbaserade modellen Learning-Design-Sequences, vilken Philippa, som en del av sin VFU, fick testa för att designa tillgänglig och meningsfull undervisning för alla elever. Modellen ger läraren stöd i att medvetet designa sin undervisning. Tanken är att modellen ska förstås dynamiskt som en process över tid, vilken innefattar aktivitetsloopar av olika slag. Kapitlet ”Learning-Design-Sequences – ett redskap för att designa undervisning” sv Staffan Selander i boken ”Att bli lärare” av Eva Insulander & Staffan Selander (Red.) användes som teoretiskt stöd under handledningen. Boken är grundläggande och heltäckande, vilket ger blivande lärare ett innehåll som kan användas genom hela utbildningen. Bokens olika delar ger en aktuell bild av läraryrkets möjligheter och utmaningar här och nu samtidigt som den lyfter framtidsperspektivet – hur vi kan skapa en hållbar skola för framtiden. Sammantaget ger texterna hela den bredd av kunskaper som en lärare behöver tillägna sig under utbildningen. Boken är ett stöd i den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK) men fungerar också som en första introduktion till de ämnesdidaktiska frågorna.
I januari släpps boken ”Att bli lärare” i en tredje upplaga med bland annat uppdateringar som knyts till den nya läroplanen (Lgr22). Jag har skrivit ett kapitel i boken ”Samskapande och inkluderande undervisning” tillsammans med forskaren Eva Insulander. Vårt kapitel handlar om hur lärare kan designa tillgänglig undervisning där det är möjligt att bygga gemensamma kunskaper med eleverna som medskapare. I texten reder vi ut vad samskapande undervisning innebär samt beskriver lärarens förändrade roll som didaktisk designer i komplexa lärmiljöer. Vi tar också upp hur ett teoribaserat utvecklingsarbete kan gå till samt hur det är möjligt att tänka i större skala kring undervisningsutveckling.
Jag tror på en moderniserad lärarutbildning där fokus riktas mot att väva ihop olika delar till en helhet utifrån ett innovativt och hållbart förhållningssätt. Det handlar bland annat om att stärka kopplingen mellan teori och praktik genom att länka samman ämnesstudier, utbildningsvetenskapliga studier och VFU till en helhet. Jag kan också se en stor professionell vinst för såväl skolan som lärarutbildningen att inrama lärarutbildningen och VFU utifrån ett LHU-perspektiv (LHU= lärande för hållbar utveckling). Det kan bland annat innebära ett mer dynamiskt och berikande samskapande mellan lärosätenas lärare, lärarstudenter och handledarna på skolan för att främja och stärka lärande för hållbar utveckling. Det är inte bara ett spännande kunskapsfält att utforska utan också helt nödvändigt för att skapa en god, relevant och meningsfull utbildning för barn och unga idag och framåt. De här tankarna leder oss tillbaka till Söderslättsgymnasiet och samskapandet mellan mig och min lärarstudent.
De har fått intervjua en äldre person om hur de upplever krisen och hur de föreställer sig världen efter corona. Många har blivit pushade att ringa sin egen mormor, morfar eller farmor och farfar, säger Philippa (Gymnasieelever ger röst åt äldres corona-oro (2020) Sydsvenskan).
VFU:n blev annorlunda för Philippa eftersom hon bara fick möta eleverna via skärm. Dock var eleverna vana vid att arbeta varierat med stöd av digitala resurser. De hade också under hela läsåret utbildats i olika lärstrategier som blev än mer användbara i samband med ”skola hemma”. Det som blev en utmaning var det samskapande arbetssättet och de verkliga uppgifterna med koppling till omgivande samhälle. Vi utgick från de didaktiska frågorna och fastnade extra länge i varför – frågan. Varför är det viktigt att eleverna lär sig just detta? Är det relevant, meningsfullt och knyter an till elevernas livsvärldar? På vilket sätt kan deras tänkande och handlande utmanas och stimuleras? Vilka kunskaper och förmågor utvecklas? Vilka kunskapskällor och resurser ska väljas ut? Hur designas lärprocesserna – finns det balans mellan samskapande processer och enskild fördjupning? Vilka hinder kan förutspås i undervisningen? Hur motiveras alla didaktiska val? Osv. I handboken för studenter ”På väg mot läraryrket” står att en ”professionell lärare är en skicklig organisatör som kan omsätta teori i praktik och variera sin undervisning på ett sådant sätt att elevernas kunskaper och förmågor utvecklas mot målen för verksamheten (s. 19). Philippa fick under sin VFU handledning i att tillämpa ett designorienterat perspektiv på lärande och bland annat möjlighet att designa undervisning med stöd i modellen LDS.
Ytterligare en utmaning var att koppla ihop värdegrundsuppdraget och kunskapsuppdraget i en språk- och kunskapsutvecklande undervisning som genomsyras av ett lärande för hållbar utveckling. En sådan undervisning kännetecknas bland annat av en mångfald av pedagogiska metoder, verkliga rika uppgifter och elever som aktiva medskapare i kunskapsbildningen och i sitt eget lärande och utveckling. Bland annat var utveckling av följande lärarkompetenser i fokus; förmågan att se helheten, att synliggöra situationer och förändring samt att sträva efter förändring (Läs mer i Bränberg, A. m.fl. (2020) Att undervisa för hållbar utveckling, s. 60).
Phillipa fick således planera, genomföra och följa upp en undervisning som var meningsfull, utmanande och berikande för eleverna i en tid då mycket av elevernas övriga skolarbete kännetecknades av enskilt och enformigt arbete vid datorn i hemmet (distansundervisning under pandemin). Det här värdeskapande uppdraget, som mynnade ut i insändare med verkliga mottagare utanför skolan, fick eleverna att bli intresserade och engagerade. Genom elevernas planering och genomförande av en digital videointervju eller telefonintervju var det möjligt att utveckla den kommunikativa förmågan samtidigt som deras arbete skapade något värdefullt för de äldre. Uppdraget genomfördes i en vardag då många äldre tvingades till ökad ensamhet och isolering i hemmet. En av eleverna fick sin insändare publicerad i tidningen under rubriken; Veckans insändare: Kanske är det de unga som ska isoleras.
Genom uppgiften lyfts lärande för hållbar utveckling fram: exempelvis elever som blir medvetna om komplexa samhällsfrågor och hur de val vi gör påverkar framtida samhällen. Vidare får de pröva sig i att kunna anta ett lokalt och globalt synsätt och att tänka utifrån olika perspektiv. Det finns inga enkla svar att förlita sig på. Det handlar om att arbeta med frågor som är här och nu, med tydlig koppling till en nära eller mer avlägsen framtid. Det handlar också om att låta eleverna skapa visioner för framtiden – om att tänka kring förändring av synsätt, värderingar och handlingskraft. Genom att eleverna fick skildra de äldres perspektiv, utforska och ta reda på information genom samtal och slutligen berätta deras story (göra deras röster hörda) genom insändaren var ett sätt att sträva efter förändring – att föreställa sig ett alternativt sätt att leva (Bränberg (2020) s. 60-62). Här ger läraren utrymme för elevernas nyfikenhet och får dem att vilja utforska nya idéer och söka nya lösningar på komplexa problem såväl i som utanför skolan. För många elever var detta ett nytt sätt att tänka och handla, vilket ställde Philippa inför en rad utmaningar. Här betonas såväl vikten av att eleverna bygger kunskaper som att de tränar sitt omdöme för att förstå och handla i olika situationer (Läs Glawe, M. & Selander, S (2021) Innovativ design för lärande).
I boken ”Att bli lärare” lyfts frågan; När blir man då en ”färdig” lärare? Redaktörerna resonerar sig fram och svaret kan liknas vid Tranströmers ord; Du blir aldrig färdig, och det är som det skall. Vi kan således använda boken som en första, samlad ingång till yrket eller som en uppslagsbok att ha nära till hands när man som lärare ger sig ut på en senare förändringsresa. Boken sista delar öppnar nämligen upp för att ta ännu ett kliv framåt i att vidareutvecklas i sin professionella lärarroll och samtidigt bli en aktiv medskapare i skolans utveckling på hållbar väg.
